lördag 19 januari 2013

När man föds lär man sig språket där man bor, med dialekt och nyanser. Om man börjar måla tar det visserligen inte så lång tid tills man kan uttrycka sig med färg och med form. När man i vuxen ålder pratat sitt modersmål hela livet, så har man ju ett stort ordförråd. Förenklar vi vårt talade språk i takt med att vi lär oss mera? När man målar så börjar man fritt från hjärtat att måla det man känner, sen lär man sig och ställer högre krav på att det ska likna något, vara likt något realistiskt, som man har gemensamt med betraktaren. Men går man vidare i sin måleriska utveckling börjar man förenkla och stilisera så att färre förstår vad man gjort, men man återvänder till att arbeta utifrån sitt hjärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar